Det ser ut som en saga, tänkte jag när jag tittade ut. Det hade snöat under natten. Nu var hela trädgården täckt av snö. Det låg ett fint, vitt täcke på alla grenar och buskarna såg ut som snögubbar utan ansikten.

När jag var liten trodde jag att snöflingor var pyttesmå älvor som kom svävande från älvornas land. Det var visst något som min pappa hade läst för mig. Jag tycker fortfarande att snö är något av det vackraste som finns.

Min hund Snöboll stod redan klar vid dörren. Han älskar att gå på promenad. Så snart vi kom ut i trädgården gjorde jag en snöboll och kastade den till honom.

”Fånga snöbollen, Snöboll!” ropade jag.

Han hoppade upp i luften och slog igen käftarna om snöbollen. Vi gör ofta samma sak med en tennisboll. Men nu fick han bara lös snö i munnen. Det såg rätt kul ut när han letade efter en boll som inte fanns.

”Fånga den!” ropade jag och kastade ännu en snöboll.

Och så fortsatte vi. Det var lördag, så jag hade gott om tid att leka.

Snöboll förstod snabbt att det inte var någon riktig boll. Han är en sådan klok hund!

När vi gick in igen var han så trött att han bara slängde sig i sin korg.

I samma stund ringde min mobiltelefon. Det var Manke.

”Hej, Pinn! Kan inte du komma hem till mig?”frågade hon. ”Pop är här. Jag har ett nytt spel som vi ska prova.”

”Jag är på väg!” svarade jag. Jag hade ju fortfarande både skor och jacka på.